Del 3, Radikal ärlighet.

Min egen erfarenhet av att säga sanningen till mig själv är grundad i en erfarenhet år 2000, där jag insåg att det är ingen idé att leva med "skydd". Det talas ju om det ibland. Att vi måste/behöver skydda oss från den och den eller det, men jag märkte att det var bara om jag var RÄDD som jag behövde skydda mig. Om jag då släppte rädslan försvann behovet av skydd eftersom rädslan alltid låg sked med något jag försökte dölja, för mig eller andra.

Att släppa rädslan var svårt, så jag tog den andra vägen och släppte skydden... Hoppa fallskärm har jag aldrig gjort, men jag tror det är småpotatis i jämförelse! :-)

Jag insåg samtidigt att om jag inte sa' sanningen så berövade jag även andra deras liv, genom att hjälpa dem att bygga vidare på dessa våra gemensamma fort av lögner.

Jag gick ingen kurs, det var en helt egen resa, skumpig och dan. Att jag fick ledning märkte jag tydligt så jag kan inte säga att jag gjorde det "själv". Denna resa ledde mig fram till ett nytt förhållande till att leva och till det jag idag kallar för "Myten om tystnadsplikten" som handlar om människor och sanningens/lögnens roll i sekretessbelagda yrken. Jag återkommer till den i ett senare inlägg.

Tidigare inlägg på temat:
http://stellaspiritsingsscott.blogspot.com/2009/02/ljuger-du-for-dig.html
http://stellaspiritsingsscott.blogspot.com/2009/02/dagens-sanning.html

Som ni ser väcker detta tema en del raktioner. :-)

Mer om radikal ärlighet: http://www.radicalhonesty.com/