Vi r alla ett!
Vi r alla ett!Vi r alla ett!

tisdag 17 mars 2009

Är din partner ens myndig?


I filmen "Try it on everything" säger en av EFT-terapeuterna några kloka saker om hur vi frågar våra inre små barn om råd i stora viktiga frågor.

Ska jag köpa det här huset? (nejnejnej, komihåg när pappa förlorade jobbet och vilka bekymmer det blev. Köp ett mindre!!) Ska jag gifta mig? (JAJAJA, å så roligt med en stor fest och Stina skämmer alltid bort mig och kommer säker att sluta dricka bara hon får lite ro med mig) Skall jag skaffa barn nu? (Jag vill leka barnvagn med de andra mammorna, det verkar så gulligt.)

Ofta pratas det om hur vi väljer partner i förhållande till våra föräldrar. Han har gift sig med sin mor. Du är precis som min pappa. Tänk vilket äktenskapstycke... Jag tror det är betydligt värre än så. Jag tror att 5-åringar flyttar ihop med 8-åringar. Beroende på tema flukturerar sedan åldrarna, så om det gäller städning bli parterna tx. 16 respektive 4, eller sex 12-14, ekonomi 6-10. Så ytterst sällan samtalar en 25 åring med en 38 åring, eller 62 med 40.

Som grädde på moset går sedan vår inre tioåring till en annan småunge och ber om råd. Så där sitter Pelle 12 med Johan 2 och pratar relationer. Medan deras respektiver partner Olle och Jeanette sitter på ett annat fik och prata om samma sak, 4 och 7 år gamla. Sen går vi iväg och tar på djupaste allvar vad vår bästis 13 har sagt till oss själva som bebis. Jo, jag tackar jag!

Då har jag inte ens gått in på att dessa inre barn skall uppfostra nya barn. Det säger sig självt att det blir som det blir...

Har precis just nu ett sådant exempel omkring mig och häpnar över vilka stora beslut folk tar i ren panik, precis som barn som inte vet hur de skall göra och bara skriker rakt ut. I själva verket är de en kull valpar som larvar omkring och leker vuxna, med nosen i vädret. Litet aber bara, som vuxen blir du tvungen att ta konsekvenserna av ditt inre barns handlande. Kanske är det läge att ta hand om de där dagisavdelningarna inom dig?

Provocerad någon? ;-)

6 kommentarer:

Madelayne sa...

*S!* mitt i prick! åh Gud...tror jag behöver knacka lite...blev orolig plötsligt...*s*

Madelayne sa...

När jag kom i kontakt med Louis L Hay's bok "Du kan hela ditt liv" minns jag att i början av boken skriver hon om hur vi återskapar vårt barndom genom att attrahera människor som behandlar oss så som t ex våra föräldrar har gjort. Min reaktion till det jag läste var inte att hoppa av glädje och dansa runt lgh:n i alla fall. Som grädde på moset så fick en liten smygande fråga ibland som lydde: " ta en titt på vilka vänner du har. Vilka påminner de dig om?"....*skandal*.

*suck*...men är det bara småttingar man har omkring sig? hela tiden? kan det inte finnas någon där (helst några) som kan vägleda från ett gynnande vuxnes perspektive?

Jag vill gärna tro att det finns ngn där. Jag känner ju dig så det är ju mycket =P. I Shakti Gawain's bok "The four levels of healing" skriver hon att när man är vuxen så attraherar man människor som ger en det man aldrig fick som barn. Den tanken ger mig lite hopp...framför allt om man har haft det våldsamt i hemmet och får sen mycket närhet. (att man inte vet vad man ska göra med så mycket närhet och kärlek är en annan femma och ett äventyr för den delen...*s*)

Vad hände med ditt inre barn när du blev vuxen? hur lyckades du få henne att sluta styra ditt liv?

Hanna sa...

Det stämmer så bra! Man behöver gå in och arbeta med de åldrar där det finns sår så att man inte längre BLIR 5 år eller BLIR 12 år m.m. i olika situationer där man behöver vara vuxen. Barnet inom oss behöver alltid finnas där men inte för att ta vuxna beslut utan för att man ska kunna ha roligt i livet.

Jag har forfarande många åldrar att arbeta med men jag tar ett lager i taget och jag märker hur jag blir både sundare men också mer lekfull ju mer jag tar itu med :)

Sen är det viktigt att släppa taget om det gamla! Inte älta i evigheter. Då tar ens förflutna alldeles för mycket av den energi man behöver nu. Pow!

Tack för ett intressant inlägg!

SpiritSings eller Stella Scott, välj själv sa...

Madelayne:

I korthet: Först accepterade jag att hon fanns där och ville styra allt! Sedan tog jag verkligen reda på vad hon hade för behov och lät henne få så mkt som möjligt, utifrån medvetna val. Ibland blev det tunga förhandlingar...
;-)

Evigheter senare "oskapade" jag henne, helt sonika med Avararteknik! DET var ett STORT steg, jag hade pysslat om henne i ca: 20 år. Betyder inte att hon inte finns längre, men hon har väldigt lite inflytande och mår väldigt bra. Barn, (gäller även "inre" barn) skall inte ha så stor ansvar för vuxnas liv!!!

Där någonstans tog min "process" slut och jag gick in i "utveckling". Svårt att beskriva med några korta ord här.

Faktiskt lika svårt irl, jag har prövat, men har man inte gjort en liknande resa finns så få referenspunkter.

Hanna: Håller helt med, älta är meningslöst! Antingen gör du dig av med skräpet eller så är det kvar. Simpelt! :-)

Lisa Moraeus sa...

Nu tänker jag på Dunderklumpen och hur han beskriver sig själv för leksakerna han har kidnappat. Han förklarar att han har alla sina åldrar inom sig, en person för varje år som han har levt. Måste nog se om den filmen snart.

SpiritSings eller Stella Scott, välj själv sa...

:-D Jag har inte sett den. Låter intressant, särskilt med tanke på att det sägs vara en "barnfilm".