Inspirera till fred du med!

Igår komjag förbi Raiwa Morras blogg, där hon sa något klokt om vissa typer av debatter, nämligen "Jag besöker ALDRIG den sortens bloggar, och än mindre debatterar där. Det finns nyttigare saker att göra här i världen."

Detta tillsammans med en av kommentarerna i min blogg igår, satte igång tankar och minnen. Minnet när jag var liten av min "mamma två" (TV-producent), som inte ville kalla ett program om fred för I krig mot krig (Hon förlorade). Minnet av en föreläsare på universitetet där jag pluggade i N.Y.  som sa' att om jag inte når fram till någon är det inte den personen det är fel på, utan min argumentation som är bristfällig. Och minnet från en finsk TV-debatt för länge, länge sedan där en kvinnlig pacifist samtalar med en kvinnlig militär som just menat att vi behöver militärer för att bevara freden. Pacifisten säger då något i stil med: Alla krig slutar med eldupphör, vi kan lika gärna hoppa över kriget och gå på fredssamtalen direkt.

Jag var runt 20 och blev helt golvad. Det blev militären med. Väldigt tyst alltså. :-) Sedan dess har jag på något sätt sökt fredens essens i mig själv. Hur skapar jag fred. Hur skapar jag frid, i mig själv? Hur sprider jag detta? Vad har jag för ansvar och hur kan jag inspirera min omvärld, så som den visa finskan inspirerade mig? 

Jag håller fortfarande på, dagligen och fick lust att skriva om detta så nu håller jag på med en artikel till Queer Magazine (kommer inom de närmaste dagarna) om en av mina återkommande övningar. Om det fungerar? Ja, faktiskt. Om jag inspirerar. Ja, tydligen. :-)

Dagens illustration har jag hämtat hos Dina E. Robinson, ytterligare en inspiratör. Bli en du med!