Vi r alla ett!
Vi r alla ett!Vi r alla ett!

tisdag 17 mars 2009

Kärlek är att släppa rädsla!

Det är titeln på en bok av Dr Gerald Jampolsky.

Jag längtar till dem som släppt rädslan och skyddet. Till dem som kan visa mig goda exempel på ett annat sätt att leva och förhålla sig till den här planeten och dess invånare. Har man många rädda människor omkring sig riskerar man att falla i rädslans egen fälla. Det finns en trygghet där i det välbekanta som är så otäckt. Otäckt och därför har vi så många överlevnadsstrategier som vi hoppas skall ge oss trygghet. Och samtidigt är rädslan i sig en trygghet. Släpper jag den, vad har jag då? Paradoxalt, eller hur?

Hur leva utan rädsla? Går det? Vilka verktyg står till buds då. Känner du någon som fick lära sig det i skolan? Någon som fick lära sig att kärlek, det är att SLÄPPA rädslan. Släpp den, öppna din krampaktigt knutna hand - så du kan ta emot. Först då kan du uppleva det tillstånd, som är kärlek. Den essens som utgör hela universums grundval.

JAG LÄNGTAR EFTER ER MED DE ÖPPNA HÄNDERNA!




Men om jag lever utan skydd kanske det är för att det finns inget att vara rädd för och därför behöver jag inte skydda mig? Hisnande tanke! :-) Jag vill inte vara rädd längre, det kostar på för mycket. Jag strävar varje dag efter att hålla mina händer öppna så jag kan ta emot och ge vidare...

Klicka nedan till Neal Donald Walsh som talar så klarsynt om denna vår ständiga följeslagare.
http://stellaspiritsingsscott.blogspot.com/2009/02/samtal-med-gud.html

9 kommentarer:

Madelayne Canas sa...

hur många ggr om dan ska man titta på den videon? har den ngn effekt? eller beror det på vad man själv tror om videon och melodin?

Stella Scott sa...

Har inte en aning om den har effekt! :-D
Förmodligen borde folk ha den på insidan av sina solglasögon - ALLTID ;-) eller allra mist på skärmen på sin keps, så kan man sneglra på den när livet blir alltför fasansfullt!! wwhhiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhhh

lol

Madelayne Canas sa...

hahaha..!

Anonym sa...

Tror det är väldigt få som kan släppa rädslan helt o hållet och bara leva i kärleken.
Det är nog de små stegen som gäller för de flesta.
Kanske behövs många livs träning i detta stora "livs-ämne"!

Stella Scott sa...

De flesta vill/kan inte ens ta små steg. Vet inte ens att det är det som krävs. Att ta steg, ett i taget, så som varje resa börjar. De flesta vill inte påbörja resan! Har jag märkt...

Anonym sa...

De kanske inte är medvetna om att de vill ta steg. ..
Men längtar, det gör många av oss. Och längtan kan oxå vara en vilja, om än omedveten eller förklädd.

Anonym sa...

Jag anar din längtan efter de öppna händerna, Stella.
De händer som inte är rädda utan bara har kärlek...
Kanske de händerna finns några ögonblick då och då?
Stunder då det faktiskt bara är kärlek som existerar?

Efter ett tag kanske rädslan tar makten igen i händerna.

Och sen, kommer de korta ögonblicken av kärlek åter.

Kan det vara så, tror du?
Jag tror det.

Jag längtar också efter de öpnna händerna. Kanske mest av allt att själv ha dem. Ty det vore tryggt.

Stella Scott sa...

Jovisst, många längtar, alla längtar fast de törs inte ens längta... Steget dit måste man ta själv. Steget till sin egen längtan. Många går åt andra hållet och det är var och ens eget ansvar.

Personlig utveckling är just personlig emedan de flesta vill bli fixade, av någon annan. :-)

Anonym sa...

Vackert skrivet,
"Steget till sin egen längtan"...

Ja många vill bli fixade "av någon annan". Bli omhändertagen kanske. Eller som ett piller man kan ta. Den "enkla vägen" tror man kanske.

Ja, den personliga utvecklingen är just personlig.