Alla dessa floskler!

Det här gör mig så trött!

Det spelar ingen roll hur du ser ut på utsidan, 

det är insidan som räknas

Jag såg denna bild hos en vän på FB och en massa kommentarer om hur rätt det var, och jajamensan så är det egentligen och hur mycket de älskade budskapet mm, medan jag bara blev irriterad och omedelbart satt mig att skriva detta blogginlägg.

Varför trött? Eller t.o.m. ARG!? För att det helt enkelt inte är sant. Att blir gammal är svårt. Du förlorar din styrka, din syn, dina leder, ditt minne, ditt ansikte, din kropp, ditt immunförsvar, din hälsa, ditt hår, ja allt det där som du identifierat dig med, det du kände igen i spegeln. För de flesta är det en smärtsam övergång och eftersom vi lever längre och längre blir de flesta också tröttare och sjukare allt eftersom åren går.

Inte börjar det när du är 70 heller, nej processen sätter igång tidigt och själv kan jag säga att jag som haft falkögon i hela mitt liv upplevde en absolut kris när jag insåg att jag inte kunde läsa lika enkelt på håll längre. Kroppen ändrade form också och den typ av byxor som alltid suttit perfekt, såg plötsligt inte bra ut längre, men istället kunde jag använda hipsters. Piffigt i och för sig, eftersom det funkade med modet, men märkligt var det allt.

Det pågår ett hyckleri där ute som driver mig till vansinne ibland, eftersom parallellt med att folk låtsas att de inte bryr sig om att de blir äldre så flödar ungdomskulten och botoxen över. Jag träffar folk dagligen som är medelålders, liksom jag och märker av denna process som inte alltid känns så skön. En del förnekar att de tycker det är jobbigt (de flesta av dem ljuger, det märker jag på deras dubbla budskap) andra opererar in saker både här och där, men hur många tar hand om den åldrande insidan?

För på insidan pågår åldrandet i allra högsta grad och dess konsekvenser är de som är förödande på livskvaliteten. Att märka att minnet inte är lika stadigt längre, att inte orka öppna en burk, att förlora hörseln för vissa ljud, att förmågan att koncentrera sig blir sämre eller att det är svåra att känna igen ansikten har ingenting med utsidan att göra utan just den där insidan som "är det enda som räknas" enligt bilden ovan. Ok, förmodligen menar budskapet att du är godhjärtad och har humor, men det är banne mig inte det som känns för den som sitter i rullstol och inte kan dansa längre eller ens kommer ihåg sin älskade eller känner igen sina barn.

Min mormor blev 92, en fantastisk kvinna på många sätt, och hon dansade fortfarande varje vecka när hon var 80, men att bli gammal var en pärs och att se henne försvinna var inte helt lätt. De sista två åren var svåra och mot slutet kände hon inte igen oss... Vilken insida är det då som räknas?

 Min underbara sånglärare i Rom Anne English- Santucci bukade säga: Growing old is not for sissies, vilket betyder -

Att bli gammal är inget för mesar! 

Jag kan bara hålla med!