Vi r alla ett!
Vi r alla ett!Vi r alla ett!

lördag 21 mars 2009

Lögnen och självföraktet.



Om det skulle vara möjligt att kunna ljuga bara för dig själv skulle det bara vara du som betalade priset. Jag tror inte att det är möjligt. Jag tror att du alltid måste börja ljuga för andra på ett eller annat sätt, för att upprätthålla illusionen om dig själv inför dig själv. Och när du börjar ljuga för andra kommer en del av priset bli att du får svårt att hitta vänner som inte ljuger tillbaka. Lögn föder lögn. Ärlighet föder ärlighet. Lika dras till lika.

Av och till träffar jag på människor som verkar tro att detta gäller andra. Ett hypotetiskt exempel av oändligt många möjliga:

Erik kan ljuga för Elsa
och sedan berätta för Anna om sina lögner.
Erik inbillar sig att Elsa och Anna tror på honom
men tror att de kommer i sin tur, kommer aldrig att ljuga tillbaka.

Himmel och PLÄTTAR säger jag bara och vindar med ögonen!

Sorry darlings. Elsa och Anna kommer visst att veta att Erik ljuger - på någon subtil nivå - och aldrig mer lita på honom till fullo och dessutom kommer Anna att tycka att när det gäller vissasaker kan hon inte (tx. för att skydda Erik) eller behöver inte vara ärlig mot Elsa heller.
Vilket i sin tur betyder att varken Anna eller Elsa har någon de kan lita på och inte Erik heller. Han har inte ens sig själv.
Faktum är att eftersom även Anna har börjat frissera sanningen kan inte heller hon kan lita på sig själv längre.
Elsa undrar in sin tur: Varför ljuger alla för mig? Vad göra jag för fel?

Vad gör det med de inblandades självkänsla? Vad gör det med de inblandades självförakt? ...
Är det verkligen ett pris värt att betala?

6 kommentarer:

Lisa Moraeus sa...

Det här fungerar även omvänt: Om du vill ljuga för andra måste du ljuga för dig själv också. Annars blir du inte trodd. Alltså för du dig själv bakom ljuset och sedan blir det ganska jobbigt att hitta ut igen.

Det finns en slags otäck tomhet bakom lögnen, en sugande önskan att ta ett steg tillbaka och en otäck känsla av att det inte går.

I sanning,
Lisa

Stella Scott sa...

Jag är med! :-)

Den där ensamheten Adrian Rich pratar om. Har du läst henne?

Madelayne Canas sa...

Håller med om hur man går vilse. När sanningen göms i fickan någonstans och så ljuger man om något. Några år senare samma person man pratade med undrar hur det gick med det där ..ja vad det nu är man har ljugit om och så står man där och minns inte...för att man ljugit så klart! och så letar man efter den där sanningen i fickan, men man tappat bort den och så minns man inte längre vad som var sant och vad som var lögn...och så gör man det man är van vid mest...ljuger om lögnen. Så nu har man ljugit om sanningen och sen ljugit om lögnen som ljög om sanningen..och..ja...kanske ett ämne för programmet LOST?

En liten tanke vad gäller oärlighet eller att ljuga om vem man är ...eller låtsas vara ngn man inte är: När känner man sig levande? för om man låtsas att vara t ex sraight när man är gay...hur levande är man då?
söker man efter andra områden där man kan känna sig levande? Jag tror många söker sig till externa och falska källor av "levande givande känsla". Till slut har man identifierat sig med den källan som i sin tur föder en viss roll man tar på sig som en ny kappa och där går man...vilsen och så tror man att man har koll.
Om den externa källan av att känna sig levande är att shoppa så mycket att skulderna inte kan täckas sen så...ska man kanske fundera på att hitta hem.

Det finns ingen skönare känsla av befrielse när man säger sanningen ..."The truth will set you free" brukar det heta.

Eller att gå ut i världen och säga: "hej, jag heter si å så...och jag är full av kontraster. I like this and that and my opinion about a subject is this and that EXCEPT when is not. And that's ok since we're living in a reality of contrasts in case you haven't noticed that "

Det har var roligt!...=D

Stella Scott sa...

Jo Madelayne, jag såg nyss en kylskåpsmagnet med en text i stil med: Den som talar sanning behöver inte ha gott minne. :-D

Madelayne Canas sa...

Hmmm...hahahahaha...hmmm...I wonder who's behind that magnet? =P

det var roligt...det ger ett heeeeeeeelt nytt perspektive....väl behövt också kanske...=P

Stella Scott sa...

Höll på att köpa den, med tanke på temat, men kände att den var faktiskt inte till mig. :-)