Min senaste artikel på Queer Magazine handlar om att komma ut. Att det inte alls är någons ensak. Jag ser det nämligen inte som "privat". För nog är det väl lite märkligt att just vi som är HBTQ skall vara så "privata", men när det gäller heteropersoner så har det i alla tider funnits små rutor att kryssa i på alla offentliga blanketter av typen:
Kvinna, man
Gift, ogift, frånskild, änka/änkling.
Fru, fröken, herr
Antal barn under x år i hushållet
Hur privat är det???????
Inlägg
7 kommentarer:
kan inte se att de frågorna bara har med heterosexuella att göra. Kan du inte svara på frågorna, om du är gift eller om du har barn?? Mig veterligen finns det homosexuella som både är gifta, skilda och har barn.
Du ser problem där det inte finns några.
:-)
Inlägget handlar inte om problem eller hetero, bara vad som ansågs och anses "privat" eller inte.
Idag kan man ingå partenerskap, not the same thing! Ofta saknas anpassade blanketter för detta, det står fortfarande "gift" fast vi inte är det, enligt lagen faktiskt. Sen kan ju folk kalla sig gifta hur mkt det vill, det är det ändå inte!
För 30 år sedan kunde man inte ens det. Parterskap gäller inte i länder med könsneutral äkenskapslagstiftning, då blir man plötsligt singel igen. (Jag vet att den kommer i Sverige snart.) De länder som skapar "partenrlagar" skapar samtidigt nya problem för dem som flyttar till andra länder.)
När jag var liten var mina mammor "ensamstående" fast de delade hushåll och säng och mamma 2 var inte mamma. Jag är själv ett regnbågsbarn som inte "fanns" under min uppväxt. Den lagstiftningen är fortfarande inte tillfredsställande.
Att vara fru eller fröken berättar om man är gift eller inte och kräver en definierad könsidentitet, är det privatsaker eller inte?
Den som identifierar sig som intergender/transsexuell/ intersexuell har ingen ruta att kryssa i! Betyder det att hen inte finns eller är det helt enkelt en privatsak?
Man har länge och väl sagt att vissa tillstånd är en "privatsak" men så särskilt privat har det ju inte varit, om man varit hetereo. Blanketterna har ju många gånger KRÄVT offentlighet. Och MÅNGA tycker FORTFARANDE att det är en privat sak, som ingen annan har något att göra med.
WHY helt plötsligt, om du är HBTQ?
Why, flator som säger "det är inte viktigt, det är min ensak" medan arbetskamratena vältrar sig i berättelser om bröllop, semestrar med heterofamiljen, flick och pojkvänner, brutna förlovningar, barnlöshet, otrohet - alltid med motsatt kön och ändlösa diskussioner om hur typiska tjejer och killar skall vara, från vaggan till graven. Tja, så kan det väl vara men nog är det intressant hur olika det faktisk ÄR?
Är jag tydlig nu eller skapar jag problem som inte finns? ;-)
du krånglar fortfarande till det efter ditt huvud. Vad man gör i sängen med en villig person är VARS OCH ENS privatsak. Har inte ett dugg med läggning att göra. Du flyttar över ordet "privat" från sängkammaren till formulären. Jag tror du VILL vara ett offer.
Om du varit så andlig som du ville påskina skulle du tycka sexuell aktivitet vara en OK syssel-sättning, men inget att hänga upp sig på.
Nu låter du hormoner och kroppsliga funktioner lura dig att tro att du är kroppen. Då främst din sexualitet.
Så synd!
Vi verkar prata om helt olika saker, men bevis är ointressanta, för mig och att ha rätt inför någon annan fullkomligt meningslöst. Jag behöver inte ha rätt inför mig själv heller. Jag tror inte ens att rätt finns.
Likafullt är det inget problem för mig alls. Du eller någon annan behöver inte tycka att jag är ett dugg andlig, hålla med om någonting jag säger eller någonting annat alls och får gärna tro att jag inbillar mig att jag är min kropp och då främst min sexualitet, vilket jag iof finner roande.
Du läser in saker som jag finner faschinerande att du kan läsa in. Ibland blir det så, vinklar och perspektiv finns hur många som helst.
Ha det bäst!
:-)
Sex är för övrigt härligt, oavsett blankett! :-D
Är inte säker på att jag förstår alla tidigare inlägg, eftersom det verkar lite som om ni kommenterar olika texter, men gällande privat eller inte så tänker jag att:
Privat är en illusion och praktisk ettikett att använda när en inte orkar ta till sig av något nytt, orkar fundera ett varv till och tvinga sig själv att vrida lite på de egna perspektiven.
Hur kan det vara privat vem och hur jag knullar när det hela tiden krävs att jag kommer ut om jag inte vill ljuga för mig själv och min omgivning?
-Har du pojkvän?
- Nej (sant, men är det nu man ska säga att man har en flickvän?)
- Jag och min flickvän ha flyttat ihop!
-Du vad du gör i sängen och med vem är faktiskt privat....
- ...Och självklart är det ok att ta med sin respektive till festen...
- Och om man har fler...??
Men offer... Nej VERKLIGEN inte! I så fall skulle jag utsäkta mig, rätta mig i leden och be en stilla bön att jag var som "alla andra" och det kommer aldrig att hända!
Som sagt. Privat finns inte. Mitt privata är politik så länge politiken använder mitt privatliv som markör för det andra.
Jag önskar er alla en solig dag full av kärlek, öppenhet och ljuvlig sex med vem och hur många ni vill!
:-)
Tack för synpunkten. Lite polygami piggar upp!! :-D
Visst gör det! :-)
Skicka en kommentar