Att vara slavättling är en märklig erfarenhet.

Även om jag riskerar att råka ut för andras löje vill jag hellre vara uppriktig mot mig själv än vara osann och drabbas av självförakt.

Frederick Douglass
"En amerikansk slavs liv"

Mina förmödrar på pappas sida var slavar i USA. Det är en mycket märklig känsla varje gång jag fördjupar mig lite i den tanken. Det är en påtaglig del av mitt arv, av den jag blivit här i det vita Sverige, där alla är födda fria. Jag med. Och ändå inte. Det går inte att förklara för den som inte har det med sig.

Det ligger så nära i historien. Min pappa var född fri, min farmor var född fri, min pappas farmor... Jag har känt repen som bundit tidigare generationer klia på mina handleder. När jag ser in i Frederick Douglass blick berör det något i mig jag omöjlig kan förmedla... Se på honom en stund. Erfar den blicken. Vad känner du själv när du möter dessa ögon?

Tack Mr Douglass! - Nu är det är min uppgift att förbli fri, på alla plan!