Kärlek är att släppa rädsla!

Det är titeln på en bok av Dr Gerald Jampolsky.

Jag längtar till dem som släppt rädslan och skyddet. Till dem som kan visa mig goda exempel på ett annat sätt att leva och förhålla sig till den här planeten och dess invånare. Har man många rädda människor omkring sig riskerar man att falla i rädslans egen fälla. Det finns en trygghet där i det välbekanta som är så otäckt. Otäckt och därför har vi så många överlevnadsstrategier som vi hoppas skall ge oss trygghet. Och samtidigt är rädslan i sig en trygghet. Släpper jag den, vad har jag då? Paradoxalt, eller hur?

Hur leva utan rädsla? Går det? Vilka verktyg står till buds då. Känner du någon som fick lära sig det i skolan? Någon som fick lära sig att kärlek, det är att SLÄPPA rädslan. Släpp den, öppna din krampaktigt knutna hand - så du kan ta emot. Först då kan du uppleva det tillstånd, som är kärlek. Den essens som utgör hela universums grundval.

JAG LÄNGTAR EFTER ER MED DE ÖPPNA HÄNDERNA!

Men om jag lever utan skydd kanske det är för att det finns inget att vara rädd för och därför behöver jag inte skydda mig? Hisnande tanke! :-) Jag vill inte vara rädd längre, det kostar på för mycket. Jag strävar varje dag efter att hålla mina händer öppna så jag kan ta emot och ge vidare...

Klicka nedan till Neal Donald Walsh som talar så klarsynt om denna vår ständiga följeslagare.

http://stellaspiritsingsscott.blogspot.com/2009/02/samtal-med-gud.html