Vi r alla ett!
Vi r alla ett!Vi r alla ett!
Visar inlägg med etikett komma ut. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett komma ut. Visa alla inlägg

söndag 1 mars 2009

HBT-situationens svartaste sida.

Hur hindrar vi detta från att hända igen?



Vi kommer ut! Vi kommer alla ut! Som homo, bi och transpersoner. Som föräldrar till HBT-personer. Som syskon, arbetskamrater och kusiner. Som bästisar, chefer mormor och farfar. Vi kommer UT, för när alla är ute finns det ingen och inget att vara rädd för längre. När pappa och syrran är HBT, när komunpampar, bönder, terapeuter, lärare, operasångerskor och korvgummor är HBT så finns ingen att kasta skit på längre. När skinnskallar, katoliker, muslimer, ryssar, chilenare och mongoler kommer ut så är det inte så farligt, så udda, så ovanligt, så "få" som det handlar om längre... 

HBT-personer är inte "de andra", det är vi runtomkring i samhället hela tiden, varje dag i alla situationer. Jag lovar dig, varje gång du går utanför ditt hem möter du flera av oss, oavsett om du vet om det eller inte. Tjejen som kör bussen kanske inte är en tjej. Killen som rastar hunden kanske inte är en kille. Kompisarna som är ute och fikar kanske inte är kompisar. Kvinnan som är gift med en man och har tre barn kanske inte är hetero, det ser bara så ut!

Därför är vi alla ansvariga för det som hände och för att det inte händer igen. Det är faktiskt DIN attityd när någon säger något nedsättande om någon alls som är nyckeln till befrielsen. Alltså det DU gör och säger, det finns ingen tid att vänta på att någon annan skall säga eller göra det åt dig... Det finns ingen tid att vänta på att någon annan skall komma ut ur DIN garderob.

onsdag 21 januari 2009

Idag kom jag ut, igen...


Ibland frågar folk: När kom du ut? (Som lesbisk, om nån undrar)

Menar de då första gången eller senaste gången?

Senaste gången jag kom ut var i morse. 

Jag skulle hålla ett frukostseminarium på CoachCompanion här i Malmö som heter: Nå toppen av din förmåga med EFT. Först brukar det vara frukost på sådana tillställningar, under en halvtimme, varvid man pratar om ditt o datt med några, oftast främlingar, vid samma bord. 

Så ställs nån fråga och då skulle alla "vanliga" tjejer säga: Min, kille/pojkvän/man har just... Men jag, dagens talare till råga på allt, måste alltid över en liten tröskel, för jag skall till att säga: Min tjej/flickvän/fru... Spelar ingen roll hur ute jag är, den där tröskeln finns där för jag vet att de förutsätter att jag är hetero, som om det skulle synas på utsidan... Jag vet det för jag är likadan, m.a.o. jag förutsätter att alla är hetero, om jag inte ser "koder". (Jo, jag skulle se mig ;-))

Jag har inte lust att säga en kompis, någon jag känner, jag har hört, min partner. Jag vill med samma självklarhet som alla heteros tala om könet på min partner. Därför gör jag det, och kommer ut ur garderoben, igen!

Och att det inte var sista gången det är jag 100% säker på! 
Självuppfyllande profetsia eller inte.