Kloka Astrid Lindgren!

Är din partner ens myndig?

I filmen "Try it on everything" säger en av EFT-terapeuterna några kloka saker om hur vi frågar våra inre små barn om råd i stora viktiga frågor.

Ska jag köpa det här huset? (nejnejnej, komihåg när pappa förlorade jobbet och vilka bekymmer det blev. Köp ett mindre!!) Ska jag gifta mig? (JAJAJA, å så roligt med en stor fest och Stina skämmer alltid bort mig och kommer säker att sluta dricka bara hon får lite ro med mig) Skall jag skaffa barn nu? (Jag vill leka barnvagn med de andra mammorna, det verkar så gulligt.)

Ofta pratas det om hur vi väljer partner i förhållande till våra föräldrar. Han har gift sig med sin mor. Du är precis som min pappa. Tänk vilket äktenskapstycke... Jag tror det är betydligt värre än så. Jag tror att 5-åringar flyttar ihop med 8-åringar. Beroende på tema flukturerar sedan åldrarna, så om det gäller städning bli parterna tx. 16 respektive 4, eller sex 12-14, ekonomi 6-10. Så ytterst sällan samtalar en 25 åring med en 38 åring, eller 62 med 40.

Som grädde på moset går sedan vår inre tioåring till en annan småunge och ber om råd. Så där sitter Pelle 12 med Johan 2 och pratar relationer. Medan deras respektiver partner Olle och Jeanette sitter på ett annat fik och prata om samma sak, 4 och 7 år gamla. Sen går vi iväg och tar på djupaste allvar vad vår bästis 13 har sagt till oss själva som bebis. Jo, jag tackar jag!

Då har jag inte ens gått in på att dessa inre barn skall uppfostra nya barn. Det säger sig självt att det blir som det blir...

Har precis just nu ett sådant exempel omkring mig och häpnar över vilka stora beslut folk tar i ren panik, precis som barn som inte vet hur de skall göra och bara skriker rakt ut. I själva verket är de en kull valpar som larvar omkring och leker vuxna, med nosen i vädret. Litet aber bara, som vuxen blir du tvungen att ta konsekvenserna av ditt inre barns handlande. Kanske är det läge att ta hand om de där dagisavdelningarna inom dig?

Provocerad någon? ;-)

Tankar för vuxna

Jag funderar på det här med mognad. Fick nämligen för några veckor sedan en förfrågan om att tala om vid vilken ålder jag upplevde mig som vuxen och vad det var som hände då. Frågan ställdes av en 18-åring som jag under ett år coachat i United Sisters, här i Malmö. Verksamheten driva av Fryshuset och syftar till att hjälpa unga tjejer 12-20 att stärka självkänslan med hjälp av stöd från mogna vuxna kvinnor. Arbetet är idéellt men man plockas ut på intervju och får sedan utbildning.

Hennes grupp består av tre tjejer som jobbat med sig själva under minst ett år och nu står på randen till just vuxenskapet. De skulle välja en person att ställa dessa två frågor till och hon valde mig, för av alla vuxna människor hon har omkring sig i omgivningarna tyckte hon att just jag levde upp till kriteriet. Det var bra frågeställningar även för mig. Hur kommer det sig att jag känner mig "vuxen"? För det gör jag faktiskt. Känner du dig vuxen?

Det kommer mer på temat. :-)