Om att vakna upp till sitt åldrande

Rembrants porträtt av sin gamla mor.

Winter of My Life
You know. . . Time has a way of moving quickly
And catching you unaware of the passing years.

It seems just yesterday that I was young,
Just married and embarking on my new life with my mate.
And yet in a way, it seems like eons ago,
And I wonder where all the years went.
I know that I lived them all...

And I have glimpses of how it was back then and of all my hopes and dreams...
But, here it is... The winter of my life and it catches me by surprise...


How did I get here so fast?
Where did the years go and where did my youth go?

I remember well...
Seeing older people through the years and thinking that those
Older people were years away from me and that winter was so far off
That I could not fathom it or imagine fully what it would be like...

But, here it is...
My friends are retired and getting grey...
They move slower and I see an older person now.
Some are in better and some worse shape than me...
But, I see the great change...

Not like the ones that I remember who were young and vibrant...
But, like me, their age is beginning to show and we are now those
Older folks that we used to see and never thought we'd be.
Each day now, I find that just getting a shower is a real target for the day!
And taking a nap is not a treat anymore... it's mandatory!
'Cause if I don't on my own free will... I just fall asleep where I sit!

And so, now I enter into this new season of my life unprepared
For all the aches and pains and the loss of strength and ability
To go and do things that I wish I had done but never did!!

But, at least I know, that though the winter has come,
And I'm not sure how long it will last...
This I know, that when it's over... Its over...
Yes, I have regrets.
There are things I wish I hadn't done...
Things I should have done, but indeed,
There are many things I'm happy to have done.
It's all in a lifetime...

So, if you're not in your winter yet...
Let me remind you, that it will be here faster than you think.
Whatever you would like to accomplish in your life, please do it quickly!
Don't put things off too long!!

Life goes by quickly. So, do what you can today,
As you can never be sure whether this is your winter or not!

You have no promise that you will see all the seasons of your life...
So, live for today and say all the things you want your loved ones to remember...
And hope they appreciate and love you for all the things
You have done for them in all the years past!!

Life is a gift to you.
The way you live your life is your gift to those who come after.
Make it a fantastic one.


~ And, Remember ~
"It is health that is real wealth
And not pieces of gold or silver."


~Author, Unknown

En dikt som handlar om hur snabbt tiden gick!

Hur vännerna ser gamla ut helt plötsligt 

fast det var alldeles nyss de åldrande tillhörde en framtid 

borta i evigheten.

Skjut inte upp någonting!

Det finns inga löften om att du får uppleva livets alla skeenden.

Uppskatta allt!

Säg allt det du vill att de du älskar ska komma ihåg.

Livet är en gåva

Gör det vackert 

- Och kom ihåg -

att en god hälsa är riktig rikedom 

Inte Silver eller Guld

Alla dessa floskler!

Det här gör mig så trött!

Det spelar ingen roll hur du ser ut på utsidan, 

det är insidan som räknas

Jag såg denna bild hos en vän på FB och en massa kommentarer om hur rätt det var, och jajamensan så är det egentligen och hur mycket de älskade budskapet mm, medan jag bara blev irriterad och omedelbart satt mig att skriva detta blogginlägg.

Varför trött? Eller t.o.m. ARG!? För att det helt enkelt inte är sant. Att blir gammal är svårt. Du förlorar din styrka, din syn, dina leder, ditt minne, ditt ansikte, din kropp, ditt immunförsvar, din hälsa, ditt hår, ja allt det där som du identifierat dig med, det du kände igen i spegeln. För de flesta är det en smärtsam övergång och eftersom vi lever längre och längre blir de flesta också tröttare och sjukare allt eftersom åren går.

Inte börjar det när du är 70 heller, nej processen sätter igång tidigt och själv kan jag säga att jag som haft falkögon i hela mitt liv upplevde en absolut kris när jag insåg att jag inte kunde läsa lika enkelt på håll längre. Kroppen ändrade form också och den typ av byxor som alltid suttit perfekt, såg plötsligt inte bra ut längre, men istället kunde jag använda hipsters. Piffigt i och för sig, eftersom det funkade med modet, men märkligt var det allt.

Det pågår ett hyckleri där ute som driver mig till vansinne ibland, eftersom parallellt med att folk låtsas att de inte bryr sig om att de blir äldre så flödar ungdomskulten och botoxen över. Jag träffar folk dagligen som är medelålders, liksom jag och märker av denna process som inte alltid känns så skön. En del förnekar att de tycker det är jobbigt (de flesta av dem ljuger, det märker jag på deras dubbla budskap) andra opererar in saker både här och där, men hur många tar hand om den åldrande insidan?

För på insidan pågår åldrandet i allra högsta grad och dess konsekvenser är de som är förödande på livskvaliteten. Att märka att minnet inte är lika stadigt längre, att inte orka öppna en burk, att förlora hörseln för vissa ljud, att förmågan att koncentrera sig blir sämre eller att det är svåra att känna igen ansikten har ingenting med utsidan att göra utan just den där insidan som "är det enda som räknas" enligt bilden ovan. Ok, förmodligen menar budskapet att du är godhjärtad och har humor, men det är banne mig inte det som känns för den som sitter i rullstol och inte kan dansa längre eller ens kommer ihåg sin älskade eller känner igen sina barn.

Min mormor blev 92, en fantastisk kvinna på många sätt, och hon dansade fortfarande varje vecka när hon var 80, men att bli gammal var en pärs och att se henne försvinna var inte helt lätt. De sista två åren var svåra och mot slutet kände hon inte igen oss... Vilken insida är det då som räknas?

 Min underbara sånglärare i Rom Anne English- Santucci bukade säga: Growing old is not for sissies, vilket betyder -

Att bli gammal är inget för mesar! 

Jag kan bara hålla med!