Vi r alla ett!
Vi r alla ett!Vi r alla ett!

onsdag 12 augusti 2009

Sätt dig ner och vänta på din själ


är en bok skriven av Maria Scherer som jag läste för flera decennier sedan.

Idag brukar jag sätta mig ner och vänta på mitt ego. Eller snarare vänta ut mitt ego. Vänta ut hennes upprördhet och behov av rättfärdigande. Vänta ut att hon vill visa sig större, bättre, klokare än någon annan. Vänta ut hennes anklagelser, förtäckta eller öppna. Vänta så länge jag känner mig förorättad eller sårad eller förmer. Det har jag lärt mig genom övning, bland många andra saker i livet - att VÄNTA!

Det kan ta några minuter eller flera dagar.
Ibland längre än så.

Så svårt det har varit många gånger. Som jag bitit mig i tungan. Andats djupt. Grundat mig med fötterna i jorden. Gråtit. Rasat. Yyyyylat inombords. Misslyckats...

Men när jag lyckas... När jag står ut så länge det behövs med det inre kaos som uppstår när jag inte tillåter egot att spela ut sitt magnifika register. Vilken sinnesfrid. Vilken ro. Glädje och lugn. Vilka insikter som kommer som från en annan dimension. Att upptäcka att jag kan få det jag vill ha sagt sagt utan att försöka höja mig över någon eller kapa åt mig några extra poäng på någons bekostnad.

Väldigt få saker behöver sägas genast. Väldigt få brev behöver besvaras i ett upprört tillstånd. Skriv, men skicka inte sms:et, mejlet, twittret, FaceBookkommentaren, blogginlägget. Vänta och skriv om. Ändra. Bearbeta. Att skriva av sig kan vara underbart, men att skicka det är en helt annan historia. Känn efter så ger egot upp.

De breven håller. Det finns inget där att senare ångra eller skämmas över. Inget blir pinsamt. Inget du skulle önska att någon kunde hålla hemligt. Inget river upp nya sår hos den andra parten. Du slipper ursäkta dig eller be om förlåtelse. Slipper också försvara dig, för det finns inget att försvara.

Livet är mycket enklare än vi får lära oss och ingenting är egentligen viktig, så...

Vänta tills du inte vill vara bättre än någon. Tills brevet inte handlar om att visa vad du går för. Tills du tappat behovet att klappa någon nedlåtande på huvudet. Vänta ut ditt ego så du verkligen kan få något sagt istället för att bara reagera. Vänta tills du är helt lugn och inget, absolut INGET du skrivit eller tänker säga vibrerar på minsta sätt av att vilja visa upp dig.

Först då kan din själ komma till tals.

Och DÅ kanske du inte ens vill säga något alls.

2 kommentarer:

Glistening jade sa...

Ännu ett fantastiskt inlägg!

Åh, ja, jag har också äntligen insett detta och jobbar hela tiden på att bli bättre på det.

Som du skriver. Känslan när en verkligen väntar ut egot är helt makalöst underbar!!!! Kan komma ihåg två gånger när jag verkligen väntat och väntat och väntat och knackat (se: EFT) och väntat och knackat och varit arg, ledsen, sårad, besviken osv, osv, osv....och så äntligen..... WOW - som en kliché, men den mentala dimman lättade bokstavligen och allt lågt klart och tydligt framför mig som ett vackert och betydligt enklare landskap!

Din förmåga att höra dina genier och lämna kanalerna öppna så att vi andra har i vår tur på så sätt har möjlighet att ta del av all visdom och all kärlek du skickar ut, är exceptionell. Tack! :-)

Stella Scott sa...

My true pleasure! :-)