Vi r alla ett!
Vi r alla ett!Vi r alla ett!

söndag 22 februari 2009

Indiansks visdom, igen.



" Jag behöver inte veta vad du har för yrke. Jag vill veta vad du brinner för och om du vågar drömma om att möta ditt hjärtas längtan.

Jag behöver inte veta hur gammal du är. Jag vill veta om du kommer att ta risken att framstå som en dåre för kärlekens skull , för äventyret att leva.

Jag behöver inte veta var planeterna stod när du föddes.
Jag vill veta om du berört kärnan i din sorg , om livets svek har öppnat dig eller om du har krympt ihop och stängt dig av rädsla för ytterligare smärta.

Jag vill veta om du kan sitta med smärtan, min eller din egen , utan att försöka gömma den , mildra den eller göra någonting åt den.

Jag vill veta om du kan vara med glädje , min eller din egen , om du kan dansa vilt och låta extasen uppfylla dig ända ut i fingrar och tår utan att mana oss att vara försiktiga , realistiska eller att hålla de mänskliga begränsningarna i minnet.

Jag behöver inte veta om historien du berättar är sann.
Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att förbli sann emot dig själv - om du kan bära anklagelser om svek och inte svika din egen själ. Jag vill veta om du kan vara sann och därför pålitlig.

Jag vill veta om du kan se skönhet även om inte varje dag ter sig underbar och om du kan låta skönheten bli din livskälla.

Jag behöver inte veta var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan stiga upp efter en lång natts sorg och förtvivlan , mörbultad in i märgen och ändå göra det som behöver göras för barnen.

Jag behöver inte veta var eller vad eller vem du har studerat. Jag vill veta vad som håller dig inifrån när allt annat faller bort. Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du i sanning tycker om ditt eget sällskap i de tomma stunderna.

Jag behöver inte veta vem du känner eller hur du kom hit.
Jag vill veta om du kommer att stå i eldens mitt med mig utan att rygga tillbaka.

Jag vill veta om du kan leva med misslyckanden , dina eller mina och ändå stå vid sjökanten när fullmånens silverglans lyser och ropa; JA ! "

Okänd Indianhövding