Fredag den 13:e lider mot sitt slut. Denna dag så bespottad och behånad men jag undrar inte varför utan ser det såhär, med mina egna ord och slutsatser, korthet:
Dagen sägs ha fått sitt namn av det fornordiska tvillingparet Freja och Frej. Gudomliga varelser där Freja styrde i såväl kärlek som krig, sexualitet och död. En inte helt ovanlig koppling för denna typ av Gudinna på många ställen i världen. Frejas starka ställning, rådande över liv och död, sågs inte med blida ögon av den dåvarande kristenheten som vädrade morgonluft i Skandinavien.
13 har varit ett heligt tal i många kulturer av flera orsaker, Det går 13 månar på året och kvinnan, som stod i nära samklang med naturen inrättade sina menstrautioner efter mångudinnans cykler. Traditionellt brukar månen benämnas i feminina termer och jag tror det beror på just denna starka koppling mellan kvinnans fertilitet, ebb/flod och månens rörelser på himlavalvet.
Så kom då denna kristendom med sitt bagage av 13 vid bordet vid den sista nattvarden. Att den heliga siffran 13 inte sågs med blida ögon är väl rätt självklart, men något som få tänker på är att utan 13 vid bordet ingen kristendom!!! Således borde 13 även för kristna vara den bästa av siffror och värd att firas. Liksom Judas borde vara en hjälte! Dessvärre är skuggan av den fala, fria, fertila Freja lång och 13 har därför "besudlats". Resultatet är att fredag den 13:e är den sämsta av dagar.
Som grädde på moset har de katter som drog Frejas vagn när hon kom farande även de blivit betraktade som något dåligt. Katten som varit människans bästa och keligaste vän i många kulturer höll fritt från råttor och möss, utan nåd. Viktig och behövd blev den på grund av sitt samröre med denna starka, viktiga och dubbelsidiga Gudinna nerpuffad från sin piedestal. Än idag ses katter som alltför självständiga, opålitliga, falska och farliga, precis de egenskaper som tillskrivits kvinnan i århundraden.
Värt att notera: Freya och de övriga fornnordiska gudinnorna står för ett kvinnoideal där självständighet de facto är en positiv egenskap!
Så oavsett vilken könsidentitet som känns mest hemma för dig idag:
Fira din Freya, särskilt om hon infaller den 13:e! ;-)
Inlägg
5 kommentarer:
Ja tänk vad Kristendomen har ställt till det. Allt som ansågs heligt blev i kristendomens namn något fult.
Däremot...så måste jag säga...jag jobbade en gång på en förskola som var katolsk. Jag är inte själv troende. Kanske Agnostiker. Kanske Ateist. Men jag respekterar de som tror. Även om det rör sig, enligt mig om rena stollerierna emellanåt. Nåja. på denna katolska förskola ( Morgonbön och kyrkobesök och bordsbön var vanliga inslag) så gick det två flickor. Deras mamma var präst. ( Förmodligen protestantisk eftersom katolikerna är vad jag vet ännu mer emot kvinnliga präster) Denna mamma döpte i alla fall sina båda döttrar till Idun och Freja. Vilket jag tyckte var urhärligt. Lite revolutionärt.
Ja, det var friskt! :-)
Och det stämmer att katoliker motsätter sig kvinnliga präster helt och fullt.
Jag skrev själv en liten notis om Freja i september. Se
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.4415649
Precis! :)
Jag hade en slags tapasknytis i fredags och bl a såhär löd inbjudan:
"Varför ska man fira fredagen den 13?
Talet 13 refererar till måncykeln och till olika gudinnor, bland annat Freja. När man en gång i tiden ville vända sig bort från detta för att börja dyrka Herren och följa Solen istället så lades betoning på talet 12 med alla patriarker. Talet 13 förvandlades till något "ont" för att förstärka övergången, vilket exemplifieras på många sätt i bibeln genom bland annat Judas."
High five på dig och tack för de fina kommentarerna på min blogg och för länken till den här. Glädjande för mig.
Jo, vi är några stycken som ser saker ur ett mindre patriarkalt perspektiv även på den andliga fronten.
Hig five tillbaka! ;-)
Skicka en kommentar