Vi r alla ett!
Vi r alla ett!Vi r alla ett!

lördag 10 januari 2009

På tal om andlighet

Hos AnnanUtsikt hittar du kloka tankar om skillnaden andlighet och religon.

Här kommer även en äldre kommentar i frågan, om vår favorit Påven än en gång.

Påven verkar inte särskilt andlig.

Forskare har hittat andlighets-centrum i hjärnan (metro.se)

Men frågan är ju: Går andlighet och religion att förena? Vad jag kan se är det väldigt svårt. Vår älskvärde påve är ju bara ett exempel på detta. Han borde ju rimligtvis vara religiös, men verkar helt ha missat det där med att alla är ett och vi höra alla samman och Den Stora Källan skapade hela midevitten. Inte särskilt andlig alls alltså!

Skrivet av SpiritSings 26 december 2008 klockan 17:15





Kommentarer

Nej just det, det är ju precis tvärtom. "Den störste fanatikern är den störste tvivlaren" skriver Tomas Tranströmer i en dikt som jag tror heter Kopparormen eller något sådant.
Den katolska kyrkan är givetvis den minst andliga institution man kan tänka sig, och den mest högmodiga. Per definition. Och varför? Jo, därför att den definitonsmässigt ställer sig i Guds ställe; "Gud är för svår att förstå sig på, det tar vi hand om; bara ni tror på oss så går det bra".
Om man vänder på precis allt som kyrkan lär ut så kommer man nära det Jesus ville ha sagt, tror jag. För han var nog en riktigt andligt begåvad typ, den där. Men knappast lär han ha gjort anspråk på någon exklusiv gudomlighet som kyrkan hävdar; han menade nog snarare att vi alla är Guds söner och döttrar.
Och samma med alla andra kyrkor. Grejen är ju den att svaret på det ENA aldrig är det ANDRA; så är kapitalismen inte motsatsen till kommunism fast det ser ut så; i själva verket är de tvillingar, aspekter av den sekulariserade kristendomen eller något sådant. På samma sätt hör ateism och religion intimt ihop; de är samma sak med olika förtecken.
Nej andlighet är något betydligt mer svårfångat. När barn gungar, slår med en pinne i marken, plaskar i vattnet och blåser såpbubblor... det är andlighet, och lika skör som såpbubblor är den... Och samtidigt hållbar; barnleken fortsätter och fortsätter och det finns inget som kan stoppa den.
Andligheten är DET ANDRA, det som nästan inte syns, tystnaden i fjällen som skoterknattret X:ar över... men visst kommer det tillbaka, visst gnager en känsla av att något uteblev vid hemkomsten av en sådan vinterutflykt?
Och påven... Vad han dövar sin oro med vet vi inte... Förmodligen med flera ord och stora portioner medhåll. Makt berusar.
Skrivet av Mattias Sigurdsson 2009-01-02 kl 15:16

SpiritSings svarade 3 januari 2009 klockan 13:35:
Jag tror att endast den som tvivlar vill missionera. När du vet kan du vila och behöver inte övertyga någon om någonting. 
Döttrar och söner, hmmm, jag skulle snarare säga att vi är ett resultat av Gud. Ett av många, alla är ju inte så himla könsbestämda. :-) 
Om kapitalism och kommunism håller jag med. Tröttnat på höger/vänster. Det finns andra sätt att betrakta livet och ekonomin på, för den som vill bryta en trygg, gammal vana... 
Påven verkar döva genom att hata, som vilken huligan som helst. Visserligen kan en människa förändras, men med tanke på hans förhållningssätt i dessa dagar och att han varit nazist så... *axelryckning*

1 kommentar:

lolakrasniqi sa...

Jag tror att grundtanken i alla religoner är andlighet. Det går att förena.Religion har tiderna har "glidit" isär och blivit något enskilt ifrån andligheten, och som istället fokuserar på kontroll,makt, skuld och rädsla.

Men, jag tror det går ett förena. Om man tittar noga på alla religioner, innan dessa ändrades gravt (vilket jag tror att de har gjort under tidens gång) så är tanken att: Vi är alla ett. Vi är våra egna gudar och gud är oss. "han skapade oss till sin egen avbild" Nu vet jag inte om jag har citerat rätt. Men, för att avsluta det hela...Andlighet och religion går att förena!
Jag tycker man ska skita i vad påven säger, stackarn behöver bara lite kärlek=)Andlighet finns överallt. Nu orkar jag inte skriva mer:D